thephotofreak.webblogg.se

2013. Vad ska man säga egentligen?
Eller hur ska jag börja rättare sagt?

~

Det var ett turbulent år.

Jag skålade in året i köket i huset i Oceanside, Kalifornien, tillsammans med mina familj och kusinerna.

Njöt av ytterligare tre veckor på andra sidor jorden.

Fotograferade AMA-premiären från innerplanen, och var nog lyckligare och stoltare än någonsin förr.

Fick min alldeles egna första framsida - bild på Davi Millsaps från AMA Anaheim 1 - Race Magazine nr 1 2013.

Övningskörde en jäkla massa.

Slutspurtade genom sista terminen av gymnasiet.

I princip bodde i skolans fotostudio under en tid. 

Fyllde 19 år. 

Fick en grattishälsning av Bingo Rimér - bland andra. (hähä)

Tog körkort!

Åkte på en hel del spännande roadtrips till öde hus och liknande.

Tog hem två pris - Årets dokumentärfoto - Årets grafiska omslag - under LBS-galan.

Levde livet under världens skönaste studentvecka.

Tog studenten! Men världens bästa klass, världens bästa lärare, från världens bästa skolan, på en världsbäst dag!

Gick på bal i världen vackraste klänning, och med converse på fötterna.

Motocross-VM i Uddevalla, även detta från innerplan. Lyckorus hela helgen.

Spenderade stor del av sommaren i Skaraborg hos pojkvännen.

Fotograferade mina två första bröllop bakom kameran - och hoppas att 2014 bjuder på ännu fler.

Fallens dagar i Trollhättan med lillebror och pojkvän - mina två bästa vänner.

Blev antagen till Högskolan. Jönköping och Väst.

Gjorde en hel del fotojobb.

Var i Stockholm under prideveckan - något av årets bästa - fest i hela stan hela veckan lång.

Firade midsommar med alla mina bästa vänner i en stuga vid Vänern. 

Såg lillebror utvecklas någon fantastiskt inom motocrossen. 

Åkte på diverse crosstävlingar kors och tvärs genom landet.

Åt ihjäl mig på jordgubbar, flera gånger om under sommaren.

Jobbade en hel del för flera tidningar.

Hade en svacka framåt hösten där jag ständigt hade ångest och grinade för att jag inte visste vad jag ville med livet.

Sen kom jag på att man behöver faktiskt inte alltid veta sånt. Det löser sig till slut ändå.

Blev dumpad. Vilket jag trodde var något fasligt hemskt, men som jag nu inser kanske var något positivt ändå!

Överlevde oktober, min första singelmånad på tre år, och hade den värsta månaden någonsin.

Levde i nuet och såg guldkornen i vardagen.

Tittade på en massa Disneyfilmer jag missat sedan tidigare år.

Åt skumtomtar.

Tog priset på spontanitet, och drog med mina fina vänner till Köpenhamn och fotomässan över dagen.

Hängde i Göteborg med en grym fiskebrud.

Började tro på mig själv.

Sökte alla jobb jag bara drömt om förut - reseledare och elefantskötare bland annat.

Förstod äntligen att jag är så jävla stark, och att jag inte behöver någon kille som bekräftar det.

Gick en starta-företags-kurs med störtsköna människor från Drivhuset, och hade 10 sjukt bra veckor!

Var på fest med underbara, nya människor.

Träffade nya människor och fick nya vänner.

Förlorade en del vänner. Men om man inte duger bara för att man går igenom en svår tid - då var de inga jag behövde.

Fick mitt första högskolebetyg. 

Införde en fika-tradition på mejeriet tillsammans med LBS-människor.

Förberedde mig på att säga godnatt till min kissemiss för alltid - men fick med honom hem igen, och är så lycklig för det!

Fick igång fotograferingen igen efter ett uppehåll på över två månader.

Blev kallad på en så grymt efterlängtad arbetsintervju.

Firade jul med min sköna släkt. 

Hade en lugn nyårsafton hemma efter att ha jobbat under en endurotävling i Ulricehamn på dagen.

~

Verkligen ett turbulent år. 

Våren och sommaren var helt fantastisk. När motocrossen drog igång, samtidigt som jag äntligen kunde skymta studenten. Jag tog studenten, gick ut med betyg som jag är galet stolt över, och fick till och med skolan stipendium. Sverige bjöd äntligen på en skön och underbar sommar. Jag levde verkligen i nuet. Umgicks med mina favoritmänniskor, och hittade på en massa kul.

Hösten däremot sög. Aldrig mått så dåligt eller varit så nere under en så lång tid. Jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna vara glad igen. - Men det är jag. Jag mår verkligen jättebra, även om det är mänskligt att ha pissdagar ibland. Jag tror att allting händer av en anledning, och just nu är jag faktiskt glad att jag inte har någon pojkvän, av den anledningen att det skulle hålla mig tillbaka från så mycket. Just nu har jag mig själv att tänka på, och i år ska jag verkligen göra allt för att uppvakta mig själv! Jag ska utomlands. Antingen för att jobba, eller så får jag jobba här i Sverige för att kunna ta mig utomlands i slutet av året. Jag har en massa planer, och jag är så sjukt taggad på allting. Så ja, just nu är jag faktiskt väldigt lättad över att jag blev dumpad där i slutet av september. Det var definitivt det värsta under förra året - men så här i efterhand så var nog rätt bra ändå. 

~

Allt som allt så var 2013 ett rätt bra år ändå. Det inleddes på bästa tänkbara sätt, och blev bara bättre och bättre framåt sensommaren. Sedan sjönk det rätt rejält, men för att ändå avslutas på ett rätt sjysst sätt. 

~

Nu är jag bara galet spänd, förväntansfull och taggad på att se vad 2014 har att bjuda på. Jag kommer att göra det här året till det bästa någonsin, det är en sak som är säker. (Jag har ju redan inlett med en arbetsintervju för att få drömjobbet, samt en så grym fotografering så att jag började grina av lycka när jag fick respons på bilderna från mina största förebilder.)

~

Tack och bock 2013. Tack för alla oersättligt fina upplevelser, och tack för alla utmaningar och insikter.

2014 - bring it on!