Jag behöver ingen annan för att vara 20something

Att förlora den människa som jag trodde var den viktigaste jag hade, det var tufft.
Men lika tufft var det att tro att jag hade förlorat mig själv i samma sekund.
Jag var rädd för att vara ensam. Jag ville så gärna ha någon att älska. Någon att bry mig om. 
Men förutom min fina familj och mina vänner, så har jag ju fortfarande någon att bry mig om och älska - mig själv! 
Och jag blir faktiskt väldigt lättat när jag inser att jag inte längre behöver oroa mig för att det är något som inte stämmer, att jag sagt något som inte passat, att känslorna ska avta, och att man i slutänden ska bli lämnad. 
 
Det som händer, händer. Och jag tror på att det finns en mening i allt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback